Jahapp sista dagen på detta året..
De senaste veckorna har varit väldigt märkliga, konstiga, känsloladdade men samtidigt normala och sammansvetsande,

Träffade äntligen Cassandra och Sofia i går det var så befriande, de första båda frågade var hur det var, jag berättade sen var det som vanligt, jag har ju aldrig varit med om att en så pass nära en gått bort och har aldrig vetat hur jag ska hantera situationen när det hänt andra men nu vet jag att hur tungt det än är så är det så mycket skönare när folk vågar fråga hur det är i stället för att bara titta på en och vara tyst och rädd för att säga någonting (jag förstår de som gör det jag har alltid gjort så och vissa kanske tycker det är skönt men inte jag)

Det var i alla fall väldigt skönt att umgås med dem, snacka massa skit, äta choklad i alla dess former och som grädde på moset fick jag superduper fina skor av cassie i julklapp!!! De är monsterhöga men ack så fina, måste lära mig gå i dem typ nu, eller i alla fall stå i dem utan att trilla ;)

Idag var vi i kyrkan, allting blev så verkligt men samtidigt overkligt när morfars namn lästes upp tillsammans med de andra som gått bort under veckan som varit, tårarna strömmade ner för kinderna och det blev så konstigt att gudstjänsten bara fortsatte efter att de precis läst upp de bortgångna, men hela familjen var där och jag tror säkert att morfar var utanför med motorcykel och spred ett litet tröstande ljus..

Nä nu får jag fixa mig för bingen, jerkan sover redan detta blev ett konstigt inlägg men jag har inte vetat hur jag ska börja efter uppehållet, jag har knappt pratat med någon, har suttit insjunken i min egen värld, har knappt rört på mig och har ingen aning om vilken dag det är så ville bara börja skriva och ta små bebissteg tillbaka till verkligheten och en så normal vardag som möjligt