Några tankar om träning
Inlägget handlade lite kort om det här med "allt eller inget" fenomenet alltså de som säger att de ska inte äta något godis alls och om de sen "råkar" äta en kaka så kan de lika bra trycka i sig hela paketet för då är det redan förstört.
Jag erkänner att jag varit en av dem som tänkt sådär, det var när jag ville gå ner några kilo och försökte göra det genom att förbjuda mig själv att äta olika saker som tex godis. Vilket bara resulterade i att jag gick runt och tänkte på vad jag inte fick äta och blev sugen vilket i sin tur ledde till hetsätning.
Jag tror tyvärr att vi är många som tänker såhär och lever efter regler i vad som får och inte får ätas vilket är synd för " ingenting är så onyttigt att det aldrig kan ätas och ingenting är så nyttigt att det alltid kan ätas" en variation är det absolut bästa. Vist jag förstår att man vill sätta gränser om man har problem med maten eller om man är extremt ohälsosam men jag tror det är fel väg att förbjuda sig själv från att äta saker och det är absolut, enligt min mening, fel att straffa sig själv efter att man ätit.
Vissa straffar sig genom att äta mer och trycka i sig mat vilket leder till gråt och ångest, medans andra straffar sig själva med att gå ut och springa 5 km efter att man ätit en bit choklad. Var någonstans är detta hälsosamt, ingen stans om ni frågar mig!
Träning är inte en bestraffning det är en belöning att få och kunna röra på sig, att kunna gå på sina ben och hoppa över bäckar och stenar. Ser man träning som en sorts bestraffning har man nog inte tränat rätt, och med rätt menar jag att någon som hatar gymmet står och styrketränar för att "det är bra" istället för att gå och dansa som personen tycker är så jäkla kul. När det gäller träning är det bara fantasin som sätter gränser och man kan nog minsan hitta en träningsform som man tycker är kul oavsätt vad det handlar om ( gytjebrottning, trädklättring, balansgång, yoga, boxning, dans, löpning, skogsvandring osv osv..).
..
Vissa lösningar finner du inte förrän du låter dina fötter sväva en bit ovanför marken
..
Vi skäms inte när vi faller, förutom de gånger någon annan ser på..
klockan är två..
..och vad har hänt?
Jag har öppnat böckerna, läst en halv sida sen tappat motivationen! Jag var på hugget i morse sen hände någonting och jag bara är helt slut. Det är grått och mörk ute, mitt huvud är någon annan stanns mentalt än uppe på mina axlar. Det är inte alls långt till jul och mentalt rasar jag ihop, vad händer!? jag hatar när jag hamnar i sådana här svackor, jag behöver inte det just nu! jag behöver motivation och energi för att nå mina mål. En av mina
favorit bloggare skrev igår " Det
viktigaste jag lärt mig är att även om jag nu vet att det aldrig blir som man tänkt sig så ska man aldrig sluta
drömma och fantisera."
Det gjorde mig både motiverad och omotiverad. För i vissa läge så är det bara så att det blir inte som man tänkt sig men man får inte sluta drömma för det. I andra läge är det helt absurt och tänka så, tex jag har aldrig klarat av att motivera mig själv till att komma igång med träningen, jag drömmer om en drömkropp men jag har den inte, om jag intalar mig själv att min dröm aldrig kommer att gå i uppfyllelse så kan jag fortsätta drömma men en dag sitta och väga 100kg, nu överanalyserar jag ett citat men i vissa fall så kan man nå sitt mål om man bara vill, man kan inte bara sitta och drömma och böla över att det ändå inte kommer bli som man tänkt sig för då kommer man ingen stans i livet. Vill man någonting till 100% och kämpar till det 100% så är jag övertygad om att man kan klara det så länge det är rimmliga mål.
Tankekraften är enorm och det är därför jag sitter här idag utan att ha läst det jag skulle, jag vill helt enkelt inte sitta och läsa jag känner inte för det, hade jag verkligen gått in för det så hade jag klarat det men nu gjorde jag inte det och jag kan inte skylla på någon annan än på mig själv!
...
Ni vet att man får massa råd från lärare och föräldrar att sätta en tejpbit för webkameran så ingen hackar sig in och sätter igång den utan att man vet det...
Det hade nästan varit kul om någon gjorde det nu ihop om att få se en sexig brud halvnaken och får se en tjej som sitter och tryckeer i sig rent för stora bitar baguette då hela delade på sig och brödet är för segt för att skära haha. Bara en tanke. De hade nog skrämt upp dem till att inte försöka igen !
Du förtjänar en smäll på käften
Det är både intressant och oerhört frustrerande att det är så många personer i samhället som använder våld istället för ord.
För fem år sedan träffade jag en kille med blod på sina händer, med det menar jag inte att han dödat någon han hade bara bokstavligt talat blodiga händer då han sv frustration drämde dem in i första bästa grej han såg. Det kunde vara i princip vad som helst. Under allt blod var händerna fulla av ärr, vilket antydde på att det inte var första gången hans händer var täckta av blod.
Jag umgicks mycket med killar och de slog ju in i stenväggar och det kunde väll jag med göra, tyckte jag, och en gång när jag blev riktigt förbannad drämde jag näven in i första bästa tegelvägg. Vad fick jag ut av det? - blodiga händer. Mådde jag bättre? - inte vad jag kan komma ihåg.
Jag både ser och hör oerhört många som slåss när dem blir arga men jag fattar inte grejen. Prata om det istället sen om personen inte lägger av DÅ kan man ge den en smäll på truten men våld löser inte konflikter. Det är vad jag tror i alla fall. Tänk så många människor som mist sitt liv för att landshövdingar i så många år inte kunnat kommunicera med varandra.
Fastän jag är skoltrött och bara är i början av mina studier så är jag ändå så sugen på att läsa kriminologi då jag tycker ämnet är just frustrerande men väldigt intressant.
Jag tycker det är "vi vuxna" som har ansvar för att redan barn i unga åldrar får en chans att avreagera sig på ett sätt som inte behöver leda till att någon blir skadad.
Nu fem år senare slår jag inte in i väggar, jag kommer kanske göra det någon gång i framtiden om jag blir riktig jäkla frustrerad, men i nulägets så snörar jag på mig joggingskorna, sätter på bra musik i lurarna och springer så jag får blodsmak i munnen och benen blir till gelé, eller så går jag på ett fitnessbox pass där jag kan slåss utan att de gör ont, och det är inte själva slaget som lindrar det aggressiva utan jag omvandlar det negativa till att peppa mig själv så jag pallar av att fortsätta kämpa trots att mjölksyran når från örat ända ut i fingerspetsarna.
Jag tror inte att vi människor mår bättre av att omvandla vår aggressivitet till någonting negativt, istället borde vi omvandla det till någonting positivt då dålig energi tar så mycket mer kraft än positiv.
Detta blev ett väldigt klyddigt inlägg, men det var bara en tanke som slog mig, jag har inte riktigt hunnit tänka igenom den och kanske ändrar åsikt om ett år men just nu är det de ovanstående om bara kom upp i mitt huvud)
Bättre fly än illa fäkta
I vissa fall kanske man ska tänka på orden i rubriken men när det gäller träning och hälsa är det snarare tvärt om.
Om jag börjar fly från verkligheten, och kommer på undanflykter varje gång jag bestämt någonting så brukar det mestadels resultera i att jag mår sämre än om jag hade tagit tjuren vid hornen och givit mig fasiken på att utföra det jag i tanken påbörjat.
Ni kanske tycker detta är skittrist att läsa men hälsa är någonting jag tycker är jätte viktigt och mitt mål i livet är att i alla fall ha hjälp EN människa att MÅ BRA, då hälsa för mig inte enbart handlar om kost och motion utan om VÄLMÅENDE, det är vad jag brinner för och någonting jag verkligen strävar efter.
Jag vet inte hur jag ska nå dit men jag vet att jag aldrig kan nå dit om jag inte börjar med att ta hand om mig själv och se till att jag mår bra! jag tycker det är så jäkla läskigt att må bra och det var så länge sedan jag verkligen vågade vara glad, må bra och verkligen njuta av någonting, men nu ska jag verkligen försöka och göra mitt absolut bästa för att bli den bästa versionen av mig som jag kan vara, jag ska sluta snacka och börja handla.
"don't dream it, do it!"
