På nationella i nian var uppgiften att skriva en berättelse om känslan av att stå i ett vägskäl. Just så känner jag mig nu, jag har gått och gått både på sten, asfalt, lera, gräs, grus och vatten..nu går vägen som ett Y, och en liten grusstig kan skymtas i snåren men vart den leder eller hur jag kommer dit har jag ingen aning om.

Står här förvirrat och ser mig om utan att veta vart jag ska, är så förvirrad