Om så bara för en tiondelssekund

 

rätt som det är när jag går där och tänker så börjar jag springa så snabbt jag kan, så fort benen bär, tills de börjar verka, kroppen skaka, synen bli luddig och blodsmaken i munnen är så outhärdlig att jag måste stanna så jag inte faller omkull, trots att jag står dubbelvikt och flåsar efter andan känner jag mig stark, om så bara för en sekund så är den sekunden så mycket mer värd än alla de sekunder jag känner mig svag


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0