Usch vad jag är dålig på att blogga, och skriva brev till Sofia Pira men jag ska försöka bli bättre! Det är bara mycket som hänt den senaste tiden och mitt i allt kaos började praktiken och jag är helt uppe i varv och måste få ner mig själv på jorden lite och ta tag i mig själv och mitt rum som ser ut som jag vet inte vad!

Är så sugen på lite vårshopping nu även om det fortfarande är minusgrader ute så kan man ändå känna en liten vårvind här och där eller så inbillar jag mig bara men shoppa vill jag i alla fall!

Nu är det snart helt men jag har en hel lista på saker ,förutom att städa rummet, som ska göras i helgen!

Jaja nu blir det till att borsta gaddarna och bums i säng! Är svintrött!

Att se tillbaka på sitt liv och inte finna sin plats. Att inse att man kämpat för personer som givit en mer last. Att alltid vara den som gör vad de begär, att sätta dem åt sidan som man håller kär. Att aldrig riktigt veta vem man kan lita på, att sitta och fundera på hur det kunde bli så. För de man älskar mest ska man kunna lita på, får man hugg i ryggen är det bästa att bara gå. För vem orkar alltid vara stark och bara finnas till när de passar för dem andra och ingen annan vill.

Att se tillbaka några år och inse att jag var statist, plötsligt fick mitt liv en mycket märklig tvist.

När är det dags att släppa taget, när är det dags att gå och lämna allt det dära som påverkar mig så. Jag kände att jag var liten och inte något värld om jag ej fick vara i deras atmosfär. Men jag kliver över tröskeln till mitt vuxna liv det är dags att följa mitt eget hjärta och inte andras direktiv.

Nu är det dags för mig att stå på egna ben och visa för mig själv att jag minsann inte är klen, att jag kan bygga broar som håller gott och väl.

Jag ska ta mig själv i kragen och mitt första direktiv är att se till att bli den som bestämmer i mitt eget liv

På nationella i nian var uppgiften att skriva en berättelse om känslan av att stå i ett vägskäl. Just så känner jag mig nu, jag har gått och gått både på sten, asfalt, lera, gräs, grus och vatten..nu går vägen som ett Y, och en liten grusstig kan skymtas i snåren men vart den leder eller hur jag kommer dit har jag ingen aning om.

Står här förvirrat och ser mig om utan att veta vart jag ska, är så förvirrad

Är hemma efter en underbart härlig och avslappnande vecka i fjällen med fina vänner!

Praktiken har börjat och i dag blev det ett träningspass efter mer än två månaders uppehåll! Trodde jag skulle spy efter uppvärmningen men det gick, inte bra men det gick!