Jag klickade som vanligt in på ptfias blogg och fann ett inspirerande inlägg som väckte tankar hos mig.

 

Inlägget handlade lite kort om det här med "allt eller inget" fenomenet alltså de som säger att de ska inte äta något godis alls och om de sen "råkar" äta en kaka så kan de lika bra trycka i sig hela paketet för då är det redan förstört.

 

Jag erkänner att jag varit en av dem som tänkt sådär, det var när jag ville gå ner några kilo och försökte göra det genom att förbjuda mig själv att äta olika saker som tex godis. Vilket bara resulterade i att jag gick runt och tänkte på vad jag inte fick äta och blev sugen vilket i sin tur ledde till hetsätning.

 

Jag tror tyvärr att vi är många som tänker såhär och lever efter regler i vad som får och inte får ätas vilket är synd för " ingenting är så onyttigt att det aldrig kan ätas och ingenting är så nyttigt att det alltid kan ätas" en variation är det absolut bästa. Vist jag förstår att man vill sätta gränser om man har problem med maten eller om man är extremt ohälsosam men jag tror det är fel väg att förbjuda sig själv från att äta saker och det är absolut, enligt min mening, fel att straffa sig själv efter att man ätit.

 

Vissa straffar sig genom att äta mer och trycka i sig mat vilket leder till gråt och ångest, medans andra straffar sig själva med att gå ut och springa 5 km efter att man ätit en bit choklad. Var någonstans är detta hälsosamt, ingen stans om ni frågar mig!

 

Träning är inte en bestraffning det är en belöning att få och kunna röra på sig, att kunna gå på sina ben och hoppa över bäckar och stenar. Ser man träning som en sorts bestraffning har man nog inte tränat rätt, och med rätt menar jag att någon som hatar gymmet står och styrketränar för att "det är bra" istället för att gå och dansa som personen tycker är så jäkla kul. När det gäller träning är det bara fantasin som sätter gränser och man kan nog minsan hitta en träningsform som man tycker är kul oavsätt vad det handlar om ( gytjebrottning, trädklättring, balansgång, yoga, boxning, dans, löpning, skogsvandring osv osv..).

Jag är lugn. Jag är blyg. Jag är rädd. Jag är en person som så gärna tar den enkla vägen för jag är så rädd att misslyckas. Att göra folk besvikna. Jag tar den enkla vägen för jag tror det är vad folk förväntar sig av mig. Jag tar den enkla vägen för jag tror att de är vad folk tror att jag klarar av. Jag tar den enkla vägen för jag är rädd att de ska håna mig om jag misslyckas. Håna mitt försök om att vara någonting mer än vad jag är.

 

Jag är lugn. Jag är blyg. Jag är rädd. Jag är en person som drömmer om den svåra vägen. Jag är en person som drömmer om att förändra liv. Förändra dem till de bättre. Ge människor hopp. Ge människor glädje. Jag är en person som vill förändra världen. Förändra den till de bättre. Jag drömmer om en värld där människor behandlar varandra med respekt. Jag drömmer om en värld där vi alla är lika mycket värda, har lika stor rätt att finnas, tala, skratta, leva. Jag drömmer om en värld där vi går med varandra och inte mot varandra.

 

Rädslan håller mig tillbaka, det är dags att slå tillbaka och visa att jag visst kan. Att jag är bra. För jag är jag.